Min biskop är död...

Igår kväll avled vår förra biskop Tony Guldbrandzén i följderna av en stroke. Han hade tidigare fått besked om cancer efter att han i höstas gick i pension. Nu skulle han ju ta tid med barn och barnbarn, vilket han såg fram emot. Samtidigt vet jag att han var lite bekymrad över att gå i pension, han satt 2 år efter pensioneringen också, han var lite ängslig att inte bli tagen i anspråk, att inte få vara med där det händer, eftersom han var så aktiv, så energisk och så villig till tjänst.

Jag har jobbat med tre biskopar i vårt stift och Tony och jag har haft en ärlig relation, där vi både fått skratta ihop, men också fått dryfta allvarliga saker och jag har till och med gått emot honom och hans argumentation. Det sista han sa till mig när vi hade personalfest för honom och avtackning i höstas, var att han var ledsen över att inte få prästviga mig, eftersom han hoppats på det rätt länge, han frågade mig tidigt om detta och var glad över att jag nu börjat läsa teologi...

Mitt svar var att han inte behövde bekymra sig, ingen annan biskop skulle få göra det framöver heller...

Minns också i somras på samiska konfirmandlägret, så var Tony och Britt med på festen och även på konfirmationsgudstjänsten.

Som bordsdam vid festen hade Tony min mor Anne-Marie, vilket hon tyckte var stort och fint att få en biskop som bordskavaljer...

Dagens tanke...när livet tar en annan vändning....idag har jag varit ute och åkt moppe...i snöfallet....kände vinden och hårda snökornen piska mot mig, var ändå skönt att få swisha fram en stund....snöfallet var lite symptomatiskt för påminnelsen om att saker och ting inte alltid blir som man tänker sig, våren kittlade lite nu när jag häromdagen krattade på baksidan, men så är det kyla, bara nån plusgrad och så snö....

Mina tankar och böner idag är hos biskop Tony och hans familj....livet blir inte alltid som man tänker sig. Idag är det bara ett bevingat ord som snurrar....Carpe Diem....fånga dagen!