Ifredags kväll var vi på Ållateaterns föreställning av Molieres "Den inbillade sjuke" i Sundsvall!
Min brorsson Micke som har Downs syndrom har teatern som sitt jobb tillsammans med sina kompisar och de har tidigare satt upp Carmen och den här föreställningen ifjol och nu fick vi möjlighet att åka och se nyuppsättningen. Jag, Petter, Adam och mor Anne-Marie mötte upp bror Ingvar, brorsdotter Susanne med döttrar Linn och Amanda.
Vilken fantastisk föreställning -- jag är helt tagen och beundrar alla skådespelare och ledsagare! Och vilken kärlekshistoria det är, där Mandolina får sin Chembalo till slut efter många kringelikrokar. En sång går såhär:
"Fläskpannkaka, jordgubbssylt, bubblor och eld,
Att få vara med, det är vad kärlek är"
Vi bjöds på gästabud efteråt med potatissoppa ute på gården och ett skådespel av hög klass. Bäst var Mickes dans och operasång i Kallasången!
Dagens tanke...om Ållateatern...jag beundrar stort den verksamhet som Micke får vara med i tillsammans med sina kompisar och arbetskamrater. Fantastiska människor som skapar den här möjligheten! Riktigt riktigt härligt!
Inlägg
