24 juni 2012

48 och fonduemiddag!!

Då lägger vi till ett år, 48 it is. Inget att göra så mycket åt -- bara att vila i det. Men nog börjar det kännas lite, att det tickar på mot de 50....ouiiii....

Har haft en härlig lugn dag med sovmorgon, ätit god middag med Adam och Petter här hemma. Jag fick välja och då blev det fondue-middag -- ostfondue till förrätt (japp, jag syndade med lite bröd), köttfondue till huvudrätt och i efterrätt blev det chokladfondue för jordgubbar och exotisk frukt (japp, jag syndade med lite choklad). Men underbart gott! Fantastisk middag -- me like fondue!

Dessutom har jag suttit och besvarat mängder av hälsningar på Facebook -- över 250 stycken har skrivit till mig och gratulerat och många har ringt och jag har blivit gratulerat in real life också av familj och goda vänner - I am blessed! Tänk vilket nätverk varje människa ändå besitter, med några nära relationer, en härlig släkt, goda vänner, många som känner en, några ytliga relationer, en hel del kopplat till arbetet och en del historiska bekantskaper....fantastiskt!
Noterade en sak - dom som skrev mitt namn idag, så har ca 65 av dom skrivit Brittis om mig och det är oavsett om det är nya eller gamla bekanta -- det är spännande att det smeknamnet är med mig "all the way" liksom, även fast jag inte använder det själv, men lystrar såklart till det och det är helt OK att användas ju! Ca 10 stycken har använt Britt-Marie om mig, oavsett nya eller gamla bekantskaper....
Och här är det ingen skillnad på konfirmander, chefer, släktingar och gamla klasskamrater, det är varierat i alla områden....
 Idag fick jag av mina släktingar vara både syster och faster och moster som jag är, av Adams polare var det till och med "mamma Frisell" och fick också höra "hårding" idag, förutom förstås mamma och sambaliten!

Dagens tanke...om vem man är för andra....jag är nyfiken på hur vi egentligen ser på varandra och såklart på hur folk ser på mig....jag är en och samma oavsett vad jag benämns, fast ibland är jag ju Brittis, ibland är jag Britt-Marie, fast inuti mig är jag samma jag...eller är jag kanske inte det?