....nu är jag här!
Äntligen efter fem dagar inomhus, kunde jag stoppa ut näsan nu en stund i den otroligt vackra vintervärlden. Solen står lågt, minus 18 och allt är vitt...det är så vackert så det nästan gör ont och blir tårar i ögonvrån!
Crypto-bakterien håller sig kvar, men jag är betydligt piggare, orkar ju vara uppe! Tyvärr var vi bjuden på 50årsfest hos en granne ikväll, men ska inte vara bland folk förrän jag har en symptomfri dag enligt ordination, så det får bli en lugn kväll härhemma.
Dagens tanke...om vägar åter...skönt när man känner att det börjar vända, hopp om livet. Längtar stort efter att få dricka vatten och ska ta med mig en dunk på måndag och fylla på hos mor i Sörberge när jag är där förbi. Känns gott!
Inlägg
