Lite sorglig dag idag, min chef Sven-Erik slutar och börjar annan tjänst. Vi hann ha ett sista möte per telefon på morgonen och avverka några akuta budgetärenden, men sen kändes det tungt att säga hej, även om vi får möjlighet att ses vid en personalfest längre fram.
Sven-Erik har varit min chef i 7 år och han har varit ett stort stöd i all verksamhet man stått i. Dessutom är han den störste pedagog jag känner till, en enorm förebild. Hade tänkt att få ha honom än några år, men tyvärr så är han eftertraktad på olika håll såklart.
Så nu är jag alltså inne på min tredje biskop (Karl-Johan, Tony och nu Tuulikki) och så har jag avverkat tre chefer på stiftet (Staffan, Åke och nu Sven-Erik). Jag har ju kvar min biträdande stiftsdirektor Eva-Maria, så nu ska hon sköta totalen ett tag, tills man bestämt hur det ska bli vidare. Med Eva-Maria har jag pratats vid flera gånger idag, det går aldrig att stanna upp i det här jobbet.
Under yrkesverksam tid har jag mest haft bra chefer...det började med Stefan som var kyrkoherde i Hofors och sen kom Fredrik som hans efterträdare. Båda två helt olika personer och chefsstilar. Jag inser att jag har mest haft män som chefer, så det är spännande att se hur det blir nu när Eva-Maria kliver fram i position, tror det blir bra!
Dagens tanke...om chefer....tycker det är lite tid för eftertanke om jag kanske varit för länge på den här platsen....biskopar och chefer kommer och går, men jag består på nåt sätt....kanske vore läge att göra något åt saken?!
Inlägg
