Idag har det gått ett år sedan Petter drabbades av sin hjärnblödning, sin stroke! Det var den 13 mars 2011, dagen jag aldrig trodde jag skulle behöva gå igenom! Dagen då livet ändrade innebörd och prioriteringsordningen kastades om totalt!
Idag är en dag när jag också åker bussen från Kiruna hem igen och jag ryser alltid när jag passerar Storuman, för det var där som Adam och jag vände när vi fick kontakt med en sjuk man....huvva! Vilken dag det var, vilket år det varit, men det blir bara bättre och bättre, hela tiden!
Glad är jag ändå att han kämpar på, han fajtas och är envis, han ska komma tillbaka, det ÄR bara så!
Älskar dig Petter!
Jag finns vid din sida, all the way!
Grava och varmrök laxen till julbordet
2 år sedan
Inlägg
