Två sorgsna dagar på varann, men idag gör det ont i hjärtat av tomhetskänslan som infinner sig när Adam nu drar norrut för nytt läsår på Rymdgymnasiet i Kiruna.
Petter och han tar hans bil och kör idag och så flyger Petter hem imorgon igen.
Nu kommer det som gör ont att infinna sig -- tomheten, längtan, avsaknad av närhet....och det blir helt tyst härhemma, inga är här, ingen musik, ingenting!
Dagens tanke...om att vara långt ifrån...visst, det går bättre och bättre för min del att Adam är i Kiruna och vi här, men visst längtar jag stort nu redan innan han åkt. Jag tror det som gör mest ont, är att inte få krama om, inte få surra en stund, inte få utmanas, inte få skratta ihop och inte få höra orden "älskar dig mamma" IRL....nu kommer en tid då allt sånt får ske över telefon eller Skype och det får gå....det måste gå! Jag älskar dig min son!
Inlägg
