21 januari 2011

Ingen träning av skrattmusklerna...


Ja, dags att titta på Östersundsrevyn årgång 2011, den här gången utan att Petter är engagerad kring foto och filmning. En revy som med hjälp av Patriks Combos framgångar i Dansbandskampen har sålt för fulla hus, men som revy betraktat är den en av de tristare som gjorts. Den är snygg, tillrättalagd, mycket koreografi, men väldigt få "roliga" nummer, inget enda roligt förvecklingsnummer och mest snygg-perspektiv liksom. Den ende som sjunger tokbra är Henric från Sonic Six, sen blir jag otrooooligt trött på folk som hamnar i rampljuset och i fokuset utan att alls höra hemma där.... Jag skrattade inte högt en enda gång (och jag är ändå lättroad och glad i sinnet), log litegrann vid något nummer och skrattade till för mig själv vid några tillfällen som kungafamiljen och cirkusnumret . Den här gången var det att kasta pengar i sjön -- -trist att säga, men sant. Det kändes lika avslaget i publiken faktiskt, det som drog applåder var en bonus-grej på slutet, när Combon körde ett Dansbandsmedley -- kanske hade varit bättre att köra en konsert med dom och skippa resten....
Dagens tanke...om hög kvalitet på ytan....ja, det är fortfarande bevisat -- när det blir vackert på ytan, men saknar innehåll, då blir det aldrig något som bär vidare! Hög kvalitet behövs rakt igenom i allt!