Pappa Sam

För 20 år sen dog min pappa Sam. Alldeles för tidigt, alldeles för oförberett.

Saknar honom, skulle önskat att han och Adam fått mötas.

Idag tänder vi ljus för honom och alla andra som finns nära Gud.

Älskar dig pappa!

Dagens tanke...om Alla Helgons dag...idag är dagen då våra kyrkogårdar lyser upp av alla gravljus. Det är enormt vackert och ger en dimension kring alla nära och kära som ändå finns där, nära Gud. Det är en vila att veta att de har det gott där de är och att de ändå har en närvaro i de anhörigas hjärtan. Pappa finns i mitt -- alltid!

Bilder är minnen, minnen är bilder!

Digitalbilder, digitalbilder, digitalbilder, digitalbilder, digitalbilder...i den här familjen är det inte en normal mängd bilder som produceras årligen. Dels har ju Petter en hel del som fotograf, men våra privata är en stor mängd och vi har varit lite sådär att hålla ordning på sakerna i bra katalogisering liksom.
Har nu äntligen samlat ihop alla privata bilder, så att vi kan lägga säkerhetskopia i kassavalvet också.
Ett tungt jobb, men det måste ske och idag med lite regn ute och smått ledig dag, så kändes det helt OK att ta sig an det hela.

Dagens tanke...om bildminnen...det är fantastiskt spännande att sitta och minnas genom att se bilder. Det är verkligen en skatt, minnena är en del av livet, den del som får oss att leva vidare!

Hockey....

Ikväll --hockeykväll och Adam och Andreas intar positioner vid TV:n.

Utgången är oviss som alltid när Timrå och Modo möts, men den här gången drog Modo längsta strået tyvärr....sorgligt för oss Timrå-iter....!!

Dagens tanke...om hockeysjälen....jag gillar hockey, gillar Timrå och ser gärna matcher. Det är också den sport som gör mig riktigt irriterad, engagerad, frustrerad och glad! Speciellt när det går bra. Inte ikväll vid förlusten, men det kommer väl nya möjligheter kantänka!

En stor suck!

Inte ofta det händer, men idag har jag kommit på mig själv med att hela dagen på jobbet, sucka tungt och ljudligt. Blev förvånad själv faktiskt!

Det har varit jobbiga saker som tar sin tid att göra och dessutom stökar det rejält med datorn och uppkoppling och GIP och mail och allt som har med teknologin att göra, där dokument låser sig, försvinner och kommer åter, där överföring av data inte funkar som det ska, där synkronisering stör och förstör jobbet man pysslar med...

Jag försöker hålla huvudet kallt, försöker inte bli irriterad, försöker bryta av med lite praktiska ting medan datorn tuggar och stökar till det hela, men ändå...

Brukar inte sucka...men idag var det en suckens dag...

Dagens tanke....om motigheter...jag fattar inte hur det här med jobbets nymodigheter med teknik ska funka...jag lär väl göra det så småningom, man vänjer sig och har också rätt omgående glömt det gamla till förmån för det nya....men just nu är det riktigt snårigt. Kräver en suck till så här på kvällskvisten!

Att säga JA

Att säga JA så att det inte smakar NEJ, är en konst. Att också säga JA, när man egentligen skulle behöva säga NEJ, är svårt. Att säga JA, ett favoritord, jag har svårt att säga nej på gott och ont.

Idag säger jag JA till att kura i höstens stormvindar, det är dagens aktivitet!

Ledig dag, njutbart att sova länge, äta sen frukost, sitta i soffan under en filt och se lite TV, sen städa lite hemma, fixa med julklappar och göra middag till familjen -- idag blev det köttfärslimpa, potatis och brunsås.

Dagens tanke...om höstvindar...ute blåser det stormbyar, molnen är arga och mörka och passerar fort. Då känns det bra att tända ljus och krypa under filten i soffan. Härligt, mysigt, höstigt!

Blomsterflickan...

Måste visa Mammas orkidéer som hon får att blomma konstant. Någon av blommorna är riktigt gammal -- de är otroligt fina och hon sköter de med järnhand!

Fascinerande! Jag har sannerligen inte fått hennes gröna fingrar, behöver gå i gröna-fingrar-skola tror jag!

Dagens tanke...om vackra blommor...vi har bara gröna växter hemma, utan blommor, för så fort jag har en sån blomma, så dröjer det inte många dagar innan de dör. Men det är vackert med blommor ju -- vill också ha!

Klassfest med 9 A Mariedal....

Jag bara älskar att få gå på de här klassfesterna som blir en nostalgiträff utan motsvarighet! Och igår var det klassfest med alla 9:or som gick ut 1980 i Timrå kommun...

Vår klass 9A ställde upp med ett 7-mannalag tillsammans med keepern/klassföreståndaren Christina. Vi möttes hos Kicki och gick direkt till festen efter 3 timmar hos henne. Hann kika på lite bilder och minnas, Timo och Kicki är uppslagsverk i kunskap kring folk och platser, så det var bara att lyssna och lära. Jag är helt fascinerad av deras koll.

På klassträffen fanns ju också gamla kompisar, gymnasiekompisar, gamla ex och OS-medaljörer och ex. elitseriehockeydomare att träffa.

Min egen kusin Janne var också där och även om vi inte ses så ofta, så finns det ändå något speciellt mellan oss, som är lika gamla. Janne är orsaken till att jag "kommit loss" som liten -- jag fick Jannes slalompjäxor som 9-åring och så ordnade min morbror Gunnar, Jannes pappa, slalomskidor till mig som min pappa fick åka och köpa...."flickan kan ju inte bara ha pjäxorna..." När jag var 15 år så fick jag en moppehjälm av min morbror och så hade han bokat undan en moppe till mig, som pappa fick åka och köpa...."inte kan flickan bara ha en hjälm..."

Min pappa var rädd, jag var sladdbarn och flicka, så det var nog morbrors puff i baken, som hjälpte honom att låta mig göra saker, precis som kusin Janne.

En riktigt trevlig kväll som, som alltid, gav mersmak, så vi tänker ha grillfest hos Timo i sommar och NT-gänget ska vi dra ihop till 2012 (30 år sen vi skiljdes mellan N och T-gänget). Ser fram emot allt det!

Dagens tanke...om igenkännandets glädje och "sorg"...jag blev brydd hela kvällen av att jag inte minns en massa människor, kommer inte ens ihåg namnen och ännu mindre ansiktena på en del av parallellklasskompisarna. Men å andra sidan, även fast man nött samma korridorer under tre år, så kanske man ändå inte haft någon kontakt då och inte nu heller. Lika är det med mig -- många kände inte igen mig heller och ja, förståeligt i längden -- utan största uggleglasögonen, permanenten och tandställningen blir det ju annorlunda utseende såklart! Eller....? =)

Trick or treat!

Tänkte få reda lite i begreppen kring Allhelgona och Halloween... Alla Helgons dag är helgdagen/lördagen under Allhelgonahelgen (mellan 31 oktober-6 november årligen), som är en kristen högtid och firas till minne av de döda. Allhelgonadagen infaller alltid 1 november och den var alltså tidigare helgdag och i många katolska länder har så fortsatt. I Sverige så flyttades den till helgen, men fortsatt har man ändå i almanackan behållt 1 november utan namnsdagsbarn, utan den dagen heter ändå Allhelgonadagen, båda med samma syfte.
I anglosaxiska länder motsvaras Alla helgons dag snarast av Halloween – en förvrängning av det ursprungliga All Hallows' Eve (alla helgons afton) – nu med barnupptåg av olika slag, en sed som sedan 1995 vunnit viss spridning även hos oss i Sverige. Halloween firas alltid 31 oktober, oavsett veckodag, men här i Sverige har det också kopplats ihop med spökfester och då har man förlagt det till Allhelgonahelgen.
Halloween har sitt ursprung på Irland och delvis i Skottland, via USA. Man firar Halloween genom att klä ut sig i spökkostymer (kommer från Holland där man trodde på andar och övernaturliga väsen) och går runt bland grannar för att be om bus eller godis, trick or treat - liknande den påsktradition med påskkärringar som finns i Sverige. Firandet kan ses som etablerat och omsätter varje år cirka en miljard kronor i Sverige.

Dagens tanke...om Halloween....Halloween ger mig blandade känslor...tyvärr är det mest en stor marknad för försäljning av allt i från godis till maskeradkostymer och spöksmink. För tyvärr landar det också lågt ner i åldrarna...på dagis har man Halloweenfester med 3-5 åringar....tack, men nejtack till sånt! Men när barnen i spökkostymer kommer och plingar på och frågar om bus eller godis, så brukar jag be om bus och då blir de ställda, för de har inget bra bus med sig, bara en skål eller påse där de vill tigga ihop godis i. Så alla barn, ladda med bra bus så är jag gärna med och sponsrar med en och annan spökkaramell! Happy Halloween på er ändå!

Lediga fredag!

Ledig dag, lugnt och skönt, lång frukost, lite inspelade program på TV:n att kika på, vaknar också av sonen, som kommer och väcker -- inte var dag det ser ut så, för oftast väcker ju vi honom.

Ikväll en som vanligt, härligt god middag hos vännerna Hallbergs och vi fick samla ihop hela familjerna alla 7, riktigt trevligt när det är möjligt.

Nu är det snart midnatt och vi har nattskiftet känns det som. Adam firar Halloween i stan med 1000 andra och vi står standby för att hämta hem någon gång i natt. Alltid oroligt, speciellt ikväll efter att ha kikat hur läget är på stan. Det lär bli fullt upp för polis, nattvandrare och andra ikväll, jag lovar.

Alltid en oro, trots att han är myndig....say no more!

Dagens tanke...om stora barn....barn är alltid barn i föräldrars ögon! Så är det bara!

Guld i håret!

Favoritsysselsättning idag -- att få gå till frissan My och klippa och färga håret. Nu var mitt hår riktigt ledset, så det var dags. Vi gjorde en guldig brunfärg med ljusare bruna slingor och klippning som passar med uppklippt bak och en följelinje längs käken. Känns gott och lyxigt att få bli ompysslad!

Idag har jag också bärgat hem vårt brudfoto från 1988, som jag äntligen kostat på riktig ram efter 22 år...;)

Igår var det säsongskort i Åres backar som blev inköpt för Adams räkning, trots att han bor i Kiruna, så räknar han med att kunna åka mycket här hemma!

Igår var vi också på arbetslunch på Arctura och nu jobbar man med längskidspåren vid skidstadion, för från och med sööndag är det snögaranti här i stan. Så det var fullt med pistmaskiner och utforslad sparad snö sedan förra vintern, som sparats i högar under sågspån. Fascinerande!

Nåväl, jag åt en riktigt god grönsak, som dessutom var fantastiskt vacker i struktur och färg och smak -- kan du gissa vad den heter?

Det är en Romanesco, släkting till blomkålen-- tokgod!

Dagens tanke...om håret....håret visar hur du mår, sägs det och jag mår oftast bra, men mitt hår är som det är i tunt tunt format, platt som sjutton. Jag har ju alltid haft permanent, men senate året kört rakt och färgat istället. Min frisör My säger att mitt hår mår mycket bra numer och det känns ju toppen. Det var lite roligt att min biskop såg en bild på mig i permanentat hår och uttryckte fascination att jag hade lockigt hår....hon har ju bara känt mig med rakt hår, medan min omgivning alltid haft permanent-Brittis att tackla med. Perspektiven är ju helt olika. Men jag är riktigt glad över den här guldfärgade bruna som jag fick idag. Nu känns det bra igen!

Mellanrum...

Ruggigt väder ute idag -- stark blåst och snöblandat regn. ett sånt där väder som man inte riktigt kan känna högsta mysfaktorn kring att vara ute i, men som man kan känna hög mysfaktor i, när man är inomhus.

En riktigt tändaljusdag!

Hittade en bra text på en tröja:

Out beyond our ideas of right or wrong is a field -- I´ll meet you there!

Dagens tanke...om mellanrummet...det finns alltid ett mellanrum mellan olika saker. Mellanrummet skapar ibland ett vaccum där ingenting sker, mellanrummet skapar ibland ett forum där det finns en kreativitet. När man behöver ta ställning mellan saker som händer i mänskliga relationer, så landar man ofta i vad som är mer rätt eller nåt annat, som är felaktigt enligt mitt tycker eller andras. Då är det spännande att se vad mellanrummet kan ge.

I mellanrummet mellan rätt och fel finns ett fält -- jag möter dig där!

Vackra bilder....

Mänisnokshjnräan kan lsäa oedrn i vlkien odnring som hlset, det edna vkitgia är att den fsötra och stsia btkosaevn stetir på rtät palts. Rsteen kan vraa hluler om bluler och du kan ädnå lsäa det uatn ngåra porlbem. Hägtfit ...va?

Jag har verkligen ett förmånligt arbete tänker jag, som får se en hel del vackert, på väg hemåt i solnedgången. Jag tvingas tvärnita vid Indalsälven, där det var en fantastisk vy över älven, vindstilla, och himlen speglades så otroligt.

Bara att fånga ögonblicket, tvärnita och kasta sig ut med kameran, långt ner mot Indalsälvens strand. Och det här såg jag:

Igår kväll i Sundsvall kunde jag kika från mitt hotellfönster på GA-kyrkan i all sin prakt där den vaktar över stan.

Dagens tanke...om att fånga ögonblicket....det är så ofta som jag är glad över att jag tar tillfället med min lilla kamera. De bringar många bilder som jag är glada över att äga!

Livet på nätet...

Hör att just nu tillbringar barn och ungdomar i Sverige, enligt Mediarådets undersökning, mer tid framför datorn i jämförelse med TV:n, för första gången...Datalivet regerar.
Ungas liv på nätet har varit föremål för dagens fortbildning Liv och Lust i Sundsvall!
Spännande tankar har vi fått dela och ikväll blev det en sväng på favoritrestaurangen Saffran, där vi åt Tapas. Underbart gott!

Dagens tanke...om livet på nätet...det gäller att som vuxen vara vuxen på nätet. Det betyder inte att man nödvändigtvis måste nätvandra, måste sneeka in på ungas sidor, måste separera identiteter, utan att istället stå för det egna, vara ärlig, finnas till hands, sätta gränser. Då blir man trovärdig, då funkar dialogen med de unga kring nätets möjligheter och svårigheter.

Adam is in the house!

Adam is in the house! And so is life! Livet blir liksom helt när han är hemma, då är vi familjen igen. Han hann inte kliva av bussen så var också Andreas där och följde med oss hem för middag och övernattning -- jättekul att se honom igen, det blir glest mellan gångerna ju.

Sitter här och huset är inte tyst, utan musiken är på, det rör sig, kylen är fylld, maten ska planeras och det är skönt. Riktigt skönt!

Jag kan visst vänja mig vid tvåsamheten med Petter, som jag också tycker mycket om, men är glad för att vi än så länge får ha sonen härhemma. Det dröjer inte förrän han INTE är mantalsskriven på den här adressen, att han flyttar "på riktigt" liksom. Nu när han pluggar borta, så är ändå bostadsort och adress här. Så det betyder ju att vi har honom hemma alla lov heltid. Men annat blir det ju när han flyttar till eget, då kommer han ju bara hit och hälsar på -- huvva! Tiden springer iväg liksom!

Och alldeles nyss satt jag, Adam och Andreas här och kikade på bilder från Adams olika kalas, det var ju inte länge sen han fyllde 5 och och fick trummor

6 år och hade Mc Donaldskalas eller 7 år och hade Maskeradfest

eller 8 år och då var det Rymdfest med disco -- ser idag att en av 8åringarna "ger mig fingret, på ett av korten...sedärja=)...ska börjas i tid!

eller 9 år och då tog vi med alla barn upp på utomhuskalas till härbret i fjällen

eller 10 år med Tacofest uppe i caféet i Gustafsbergsbacken

eller 11 år då vi körde "Badrock" på Östbergsbadet

Dagens tanke...om att minnas tillbaka med bilder...när man kikar på gamla bilder, så förstår man att det händer saker. Inte så mycket inuti, men utanpå kan jag tycka som vuxen. Men både ock när det gäller barnen. Just nu har jag äntligen tagit tag i familjens privata fotograferande och har närmare 70 GB privata bilder, som jag sorterar och sen ska låsa in en hårddisk med bilderna i bankfacket, så det finns en säker backup. Dock är jag något bekymrad, eftersom tekniken utvecklas och undrar över hur länge kan man läsa de här digitala bilderna i framtida format? Måste allvarligt dra ut dem bästa på fotopapper också, för säkerhets skull. Bara det ett gigantiskt arbete, men jag är ju halvvägs på väg, så det är bara att fortsätta!