Sista april....

Valborg!

Vackert kvinnonamn men idag är det också Valborgsmässoafton, sista april.

Vi firar den med våra vänner Hallbergs med underbart god middag, majbrasa på Frösövallen. Dock var kvällen en kväll med bara oss vuxna, vår Adam är i norr och A+M var ute med kompisar på stan. Ovanligt att vara utan dem, men trivsamt, dock en hel del snack om oron för våra tonåringar som blir stora pö om pö....

Tack för en härlig kväll!!

Dagens tanke....om sista april....sista april för mig var när jag var tonåring förknippat med spelning med ungdomsorkestern i kyla vid majbrasor eller att vi hade en riktigt kul kväll ihop med kompisar...förstår inte riktigt varför denna kväll är så stort förknippat nuförtiden med ungdomsfylla? Varför är det häftigt att supa på sista april? Många tonåringar begår sin första fylla just den här kvällen. Det känns så tråkigt att behöva vara orolig för detta, vi är många föräldrar som en sån här kväll sitter och väntar för att hämta hem dem, men natten är lång, frestelserna är många...

Ta hand om er alla därute, tänk gärna efter en gång extra!

The vicar of Dibley....

Oskar berättade att han tyckte jag liknade kyrkoherden i engelska serien "The vicar of Dibley", (hette "Ett Herrans liv" på svenska) kanske inte till utseende, men till sätt och sättet att styra och leda och vara som människa....

Så, idag har den serien med 6 CD-skivor snurrat härhemma, undertiden jag pluggat (gick sådär, för den här serien var riktigt trivsam) och jag har haft riktigt skoj, hon är en rolig kvinna och tja....kanske...jag kanske är lite sån som hon.

Spännande när någon beskriver hur man själv är och så får man se det genom en annan människa.

Dagens tanke...om hur man är....det är alltid intressant att veta hur andra ser på en, hur andra tänker om mig, hur de tycker jag är. Alla behöver få sån respons nu och då, det hjälper en med reflektion, med eftertanke och man kan även förändra saker och ting, när man får respons...(om man är förändringsbenägen såklart). Jag trivs med den jag är, jag tror jag behåller det hela så länge....;)

Jag vill vara Drake...

Jag gillar Draknästet, ett program i SVT2 där uppfinnare får presentera idéer och uppfinningar för 5 "drakar"/stor-investerare med stort kapital för att få dem att gå in i bolag och investera i de olika produkterna.

Det är otroligt spännande att följa deras tankar kring investering, kring finansiering, kring marknadsföring...

De är oerhört kompetenta och jag skulle också vilja titulera mig "drake". Tänk att ha den möjligheten att vara med kring framtida uppfinningar, kring framtidens samhälle, tänk att ha såna tillgångar att man kan jobba för samhället, för människor...

Dagens tanke...om möjligheter....med medel, klokskap och rätta kontakter så kan man förändra världen. Och inte blir det sämre av att man har pengar att göra det med. Jag vill också kunna sånt. Inte materialistiskt tänkt, inte för egen vinning, utan för vår värld och för oss människor.

Sötsaker i överflöd...

Svenskarna äter mest lösgodis i världen, nästan 17 kilo per person och år, vilket är dubbelt så mycket som genomsnittet inom EU. De uppskattar att 30 000-50 000 barn är så feta att de riskerar att dö i förtid på grund att fetma-relaterade sjukdomar.
Därför bör Sverige bör införa en skatt på socker, anser forskarna.

Och det får mig faktiskt att tänka efter -- när jag var liten så köpte man "en sån...och en sån...och två såna"...och för en krona hade man fått godis för lördagen". Godisarna kostade 5-10 öre styck. Påsarna var smala och rymde knappt handen och inte som idag, då de rymmer flera liter och du kan trä de över huvudet....

Förr delade man på en 33 centiliters flaska läsk på helgen. Nu sätter man i sig flera pet-flaskor 1,5 liters eller 2 liters ensam.

Man köpte kanske en enda chokladboll, nu köper man en hel kartong.

Chokladkakorna var 45 grams, små och söta. Nu är det 200 g, såna där största, som man bara använde till bak förr.

Dagens tanke...om förändrat sätt att tänka....vi behöver tänka om när det gäller godisförbrukningen. Jag inkluderat i detta. Nu blir det andra "bullar" nästa vecka!

100 igen...

Äntligen har hastighetsgränserna justerats uppåt.

Det är 100 igen på många sträckor och den här bilföraren tackar så hjärtligt!

Dagens tanke...om att köra långsamt...jag vet, det blir mindre olyckor om vi sänker farten, men det är också otroligt jobbigt att restiden tar så lång tid, när man reser så mycket som jag gör...

Nostalgi på hög nivå...

Här i Timrå är jag uppväxt, det är här mina rötter finns, förutom i Värmland, där jag då föddes i Karlstad...
Det finns många ställen i Timrå som har betytt en del genom åren och igår fick jag en stund över, då jag bara snurrade runt och kikade på hur det ser ut idag...

När vi flyttade upp från Deje i Värmland och jag var fem år, så fick pappa jobb på Östrandsfabriken, en pappersmassafabrik i Timrå. Första bostaden var arbetarbostäder mittemot fabriken i Skönvik, strax vid tågrälsen. Därifrån minns jag nästan inget, bara att tågen fick hela huset att skaka.

I Skönvik bodde vi bara några månader, sen flyttade vi till Framnäs, Stationsgatan 8, mitt i centrum av Timrå på Stationsgatan. Där började jag banan med lekis i ett hus längre bort.

Sedan flyttade vi till Mellangatan i Vivsta, Timrå centrum. Där var pappa vaktmästare i huset och skötte det mesta, när det var helt nybyggt. Vi bodde på nr. 12 och hade balkongen längst ner mot tandläkarmottagningen (som även var det då). Hit flyttade vi efter ett år här bodde vi under min låg och mellanstadietid.

Jag gick på Vivsta skola både under låg- och mellanstadiet. Jag tyckte nog att vägen till skolan var lång, men den är ju ett stenkast....kanske berodde det på stenar eller nåt längs vägen, som gjorde att det tog lång tid att gå kort väg...

Sen flyttade vi till Sörberge, 7 km från Timrå centrum. Det var precis i slutet av min mellanstadietid och ev. skulle jag inte få gå kvar med mina klasskamrater till högstadiet, utan byta till Sörbergeskolan, men lucky me -- jag fick gå högstadiet på Mariedalsskolan i Vivsta och fick busskort, så jag kunde vara kvar!

Viktiga platser för mig under min uppväxt var Badhuset i Timrå, Biblioteket och Skönviksbacken; jag badade och simmade ofta, jag lånade mycket böcker och läste och jag var i backen och åkte skidor utför så mycket det bara gick.

Jag konfirmerades i Timrå kyrka och sen var jag aktiv i församlingen i ungdomskör, som juniorledare, som konfirmandledare, i ungdomsgruppen.

Som sagt, vi flyttade till Sörberge när jag fyllde tonåring, till Björkgatan 16. Där bodde jag tills jag flyttade hemifrån, vi hade lägenheten högst upp med fin utsikt.

Sommarjobb i 7 somrar var på Bergeforsens kraftverk och laxodling, där jag var turistvärdinna. Ett underbart sommarjobb, som lärde mig att prata inför folk, att använda andra språk.

När jag träffade min dåvarande kille Jörgen, så flyttade jag in hemma hos honom på Borrgatan i Bergeforsen, där vi hade nedervåningen för oss själva. Ett första steg på egen hand.

Dagens tanke...om ens barndom....saker och ting finns kvar i en minnesbild länge. Jag minns mina klassrum, hur de såg ut, stentrappan på Vivsta skola som var nedslitna mitt i steget, jag minns mina fröknar, jag minns mina skolböcker från lågstadiet "Hej matematik" och hur jag och min kompis Anna Olsson fick gå ut i korridoren och räkna matte m.m. eftersom vi var lite snabbare än andra, så vi fick ta oss an böckerna på egen hand. Jag minns den lilla TV:n på stativ, i grannklassen, dit vi fick gå in och titta på engelska-lektion -- "Say after me please: Door, table, chair" och hur vi också kikade på Ingemar Stenmarks fantastiska skidåkning och hur vi sen åkte till backen för att göra likadant...Jag minns också hur jag mimade till Abba framför spegeln med hopprep, hur mamma sydde kläder till Barbiedockorna (hade många garderober till dom), hur vi hoppade twist och dubbelhopprep med långrep, alla kulor man spelat och samlad (minns ni dankarna i metall?) och alla hagar man ritat på backen med krita....Jag minns faktiskt mer från min tid i låg- och mellanstadiet, än från högstadietiden och gymnasietiden...det är ju rätt mysko egentligen! Men det är mycket man inte kommer ihåg heller, mycket som fallit bort...undrar varför en del saker stannar kvar och andra inte? Men, med allt man är med om under en livstid, kanske behöver sorteras, hjärnans kapacitet är ju begränsad!

Solnedgång över Medelpad...

Sundsvall nästa, en dag för förberedelser inför stiftskonfirmandlägret som väntar i helgen!

Det är alltid kul att jobba med konfirmander, den här gången ett något mindre stiftskonfirmandläger, vi blir ca 175 pers i helgen, men det blir hanterbart och kanske hinner man prata lite med folk också, när det inte är så många samtidigt.

Ikväll var det en otroligt vacker västlig solnedgång bakom grått molntäcke här i Sundsvall, riktigt magiskt...

Dagens tanke...om imorgon...mitt i allt i morgon, ska jag försöka få tag på Roxette-biljetter, för konsert i augusti i Sundsvall. De har sin Europa-premiär här och det kan man faktiskt inte missa, inte ofta en av våra största musikexporter spelar i Sverige....håll tummarna!

Jag klarade tentan!!!

Har idag fått tillbaka tentan från delkurs 4, den som var riktigt svår som jag gjorde i påskhelgen i all stress och jag klarade av den med godkänt, nära VG.
Jag är överlycklig och beskrev till min lärare att den var tuff att göra, att det krävdes en hel del och att jag fick ut den på skärtorsdagen för att hinna göra den senast söndag, innan måndag morgon då vi skulle åka till Iona och på söndagen hade vi dessutom 18årsfest, så påskfirande med mor, så ja, mitt uppe i detta att försöka fokusera på den här kursens svåraste tenta.
Och då skriver min lärare såhär:
"Ja, eftersom jag visste om förutsättningarna var jag mycket imponerad över din tenta. (Jag måste rent av säga att jag är lite nöjd över att du nämner att du fick i alla fall jobba hårt). Det var nästan så att jag hann tänka: "hur hann hon skriva så bra på så kort tid -- är tentan för lätt?"

Och jag lovar, lätt var nog inte vad jag skulle kalla den -- nog för att jag är novis på teologi, men läsa kan jag och skriva med, men här var en hel del utmaningar och svaren var stora i omfattning....




Dagens tanke...om överlycklig för tentaresultat...hur glad som helst just nu...börjar se målet...nu återstår bara sista delkursen, där jag idag lämnat in seminarieuppgift 1, har 2 såna kvar, ett PM och en tenta....sen ska jag njuta över att jag klarat av baskursen i teologi/religionsvetenskap och ta sommarlov från studier...i höst väntar nya studieutmaningar på distans!!! (svårt att lägga av...)

Våren som väntar lite....

Ute är det rejält kyligt, flera minusgrader på natten och faktiskt i morse fick jag skrapa bilrutan. Bara nån enstaka grad på dagen

Intensiv dag med mycket jobb! Jag har stort stiftskonfirmandläger i helgen, så det är en del som ska synkas kring det!

Sen hemkomst och efter käk så var det bara att försöka bita i systematisk teologi! Jag förstår inte riktigt varför jag inte kommer åt kärnan i mitt seminarieinlägg om olika livsåskådningskomplex med koppling till Matrix....något invecklad diskussion jag trasslat till, men förhoppningsvis trasslar jag mig ur det hela imorgon, när den ska skickas in...

Dagens tanke...om våren som kom av sig lite...det vill vara vår ute, men det vill sig ändå inte riktigt. Det är riktigt skönt ändå att kylan stannar, så får jag kanske den korta vår jag vill ha, dvs. nån vecka och sen pang på sommaren!

En dag av reflektion...

Idag är det lösryckta tankar, har egentligen seminarieinlägg kring systematisk teologi att skriva, men kan inte riktigt fokusera på det...tyvärr....

På min moppetur häromdagen, så snöade det rejält, kanske ska låta moppen stå stilla ett tag till då...så då var det dags att istället fixa en härlig polartårtesmörgåstårta istället.

Idag har vi fixat till Saaben, det var nån mojäng som var trasig....*ler*....men nu är det fixat! Skönt det!

Handlade på Lundhags igår, hittade en ny jacka och Petter hittade fina Lundhagsskjortor. Härligt i fjällvärlden så här års, just nu april-väder, så det ömsom snöar, är sol, blåser etc.

Idag har vi som stiftskansli haft minnesgudstjänst för vår avlidne biskop Tony. Mina arbetskamrater var dämpade, många hade svart på sig och kavajer, kändes smula allvarssamt. Gripen av stunden...vi sjöng några av hans favoritpsalmer, kändes märkligt att vara i domkyrkan, där han "nyss" gick. Kan höra hans bullrande skratt eka och hans allvarssamma stämma klinga...känns märkligt att han inte är med oss längre.

Sedan hade vi en eftermiddag med omvärldsanalytikern Mikael Hansson kring nätet, facebook, livet på nätet efter döden, nätvandrare etc -- som alltid är Mikael lysande och det startade nog många tankar hos kollegorna kring hur vi ska handskas med nätet som offentlig arena.

Dagens tanke...om dåligt sportsmanship...från det ena till det andra....ser just nu en av finalerna i hockeyn och ser hur Djurgårdsfans kastar in saker på isen, så att man inte kan spela klart matchen. Känns riktigt uselt, att såna "element" som man kallar dem i TV, inte förstår vad sport är! Bort med Globens publik vettja, såna supportrar är inget att hänga i julgranen!

Baileys-tryfflar...

En tur till Åre idag!

Först en sväng förbi stugan, fortfarande snö som ligger kvar, så än får vi vänta några veckor innan vi tar oss fram....

Chokladfabriken i tjänsteärende, men det blev lite god lakritskola med passionsfruktssmak, lakritskola med citronsmak och lakritskola med tequilasmak och så några Baileys-tryfflar (nej, jag skojar inte -- min favvolikör i min favvochoklad!!!!) med hem till oss! Ni som längtar och trängtar efter Åre Choklad...de har en webbshop på arechokladfabrik.se

Petter och jag tog en sväng till Copper Hill för söndagsbrunch, gott och trevligt, även om brunchen innan de sålde, var mycket gedignare och mer varierad...

Något mysko med bilen idag, något mysko med tändningen, så vi åkte med varningslampa på väg hem och höll inte på att få igång den utanför Åre Chokladfabrik....men den höll hela vägen hem, verkar vara tändboxen som behöver bytas ut...

Dagens tanke...om bilar som ska funka...jag är av den bestämda åsikten att bilar SKA fungera. Och funkar de inte, så ska de bli snabbt och billigt lagade och sen funka klockrent igen! Undrar varför inte bilarna tänker likadant...?

Moder Jord bestämmer....

Kom igen alla vulkaner!
Kyl ner vår planet.
Och visa oss hur små vi är.

Eyafjallajökull är igång. Snart kan systervulkanen Katla vakna. Sen är det bara att ösa på med hela batteriet: Etna, Tambora, Krakatau — you name it.
Ju fler vulkanutbrott, desto mer sjunker temperaturen på vår överhettade planet.
När Pinatubo på Filippinerna började vräka ut svaveldioxid 1991 stannade den kvar i atmosfären i flera år. Det ledde till att hela jorden kyldes ner.
Amerikanen Tom Wigley har räknat ut att vi skulle kunna släppa ut lika mycket svaveldioxid högt upp i atmosfären som Pinatubo vartannat år. Då kan vi fortsätta att vräka ut växthusgaser, utan att temperaturen stiger. Allt beroende på att svaveldioxiden samtidigt kyler planeten. Nackdelen är att ingen vet hur de där kemikalierna påverkar människan.

Men det är inte bara klimatet som tjänar på den isländska vulkanens utbrott. Vår självbild ruckas en aning, vilket kan behövas.
Vi får en nyttig påminnelse om vem som egentligen bestämmer: Moder Jord.
På område efter område gäller den enkla sanningen att vår planet inte är att leka med. Hur moderna och osårbara vi än tror att vi är.
Snart stryper hon kranen — oljan är på väg att ta slut.
Hon rycker maten ur munnen på oss — vår rovplundring av haven har gjort att fiskart efter fiskart hotas.
Tigrar och orangutanger kan vi snart bara se på zoo.
Och sakta men säkert stiger värmen när klimatgaserna väller ut runt planeten.

(texten lånad från Aftonbladets krönikör 17 april 2010)

Dagens tanke....om människans ansvar...vi är små på jorden och universum...Det är på tiden att vi inser det och blir ödmjuka över läget, samt tar ansvar för vår jord, det finns ingen plan B, finns inte heller någon Planet B!!

Min biskop är död...

Igår kväll avled vår förra biskop Tony Guldbrandzén i följderna av en stroke. Han hade tidigare fått besked om cancer efter att han i höstas gick i pension. Nu skulle han ju ta tid med barn och barnbarn, vilket han såg fram emot. Samtidigt vet jag att han var lite bekymrad över att gå i pension, han satt 2 år efter pensioneringen också, han var lite ängslig att inte bli tagen i anspråk, att inte få vara med där det händer, eftersom han var så aktiv, så energisk och så villig till tjänst.

Jag har jobbat med tre biskopar i vårt stift och Tony och jag har haft en ärlig relation, där vi både fått skratta ihop, men också fått dryfta allvarliga saker och jag har till och med gått emot honom och hans argumentation. Det sista han sa till mig när vi hade personalfest för honom och avtackning i höstas, var att han var ledsen över att inte få prästviga mig, eftersom han hoppats på det rätt länge, han frågade mig tidigt om detta och var glad över att jag nu börjat läsa teologi...

Mitt svar var att han inte behövde bekymra sig, ingen annan biskop skulle få göra det framöver heller...

Minns också i somras på samiska konfirmandlägret, så var Tony och Britt med på festen och även på konfirmationsgudstjänsten.

Som bordsdam vid festen hade Tony min mor Anne-Marie, vilket hon tyckte var stort och fint att få en biskop som bordskavaljer...

Dagens tanke...när livet tar en annan vändning....idag har jag varit ute och åkt moppe...i snöfallet....kände vinden och hårda snökornen piska mot mig, var ändå skönt att få swisha fram en stund....snöfallet var lite symptomatiskt för påminnelsen om att saker och ting inte alltid blir som man tänker sig, våren kittlade lite nu när jag häromdagen krattade på baksidan, men så är det kyla, bara nån plusgrad och så snö....

Mina tankar och böner idag är hos biskop Tony och hans familj....livet blir inte alltid som man tänker sig. Idag är det bara ett bevingat ord som snurrar....Carpe Diem....fånga dagen!