OK, nåväl, alltså...partävling i golf idag med Adam, gick sådär, men kul ändå att orka runt, även om det inte riktigt går på full fart.
Idag skulle min pappa fyllt 89 år om han levt, men Grattis Pappa där du är! MizzU och jag vet att du håller din hand över oss...20 år sen han lämnade oss, svårt att förstå, kan längta så enormt efter att få ha honom bland oss!
Nåväl, har funderat en del kring det här med begravning och hur människor ska få begravas.
Förr var det bara jordbegravning att tänka på och en grav med gravsten att gå till. Sedan kom kremering, dvs. att eldade upp kroppen och snabbade på nedbrytningsprocessen avsevärt. Minneslundar har i nutid fått ett uppsving, alltså att askan grävs ner inom ett område på obestämd plats och man ändå får gå dit till en vacker plats och tända ljus och sätta en blomma, även om man inte vet exakt var askan ligger nedgrävd.
Sjömän har fått sin aska spridd till havs och nu såg jag en ny grej där man istället för att elda och kremera, så skulle kroppen frystorkas, vilket är mycket miljövänligare än eldningen. Det låter som en bra metod.
Nu läste jag en artikel om att man i flera länder har tillåtit att askan förs in i en raket som skjuts upp tillsammans med andra fyrverkerier och på det sättet tar man adjö med en fyrverkerifest. I Sverige är inte det tillåtet än, men frågor har ställts kring saken.
Dagens tanke...om begravningssätt....för mig har det varit viktigt att få besöka en plats, att få gå till pappas grav och "hälsa på" och också sörja att han inte är med oss längre. Jag vet inte om jag tycker det är OK att människan skulle precis som andra fyrverkeri-rester spreds för vinden och landade i nåns trädgård eller så. Minnesstund är väl OK, speciellt när släktingar är få och det är långt att besöka grav att sköta om, men ändå, för mig är graven viktig....
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar