Det här med bloggandet....

Det är förmodligen några som läser min blogg, det anar jag av kommentarer som kommer, mest muntligen. Det finns också dom som kommenterar skriftligen här på bloggen och det är jätteskoj.
Dock känns det lite tråkigt, eftersom jag är öppen med vem jag är, att det är några som kommenterar anonymt. Av princip publicerar jag inte dom inläggen, jag vill kunna stå för det som står här på mitt utrymme och då vill jag också veta vem som skriver, som kan i sin tur stå för sina åsikter!
Så ni som väljer anonymitet -- det är ert val, men tyvärr släpper jag inte igenom anonyma kommentarer.
Så var det sagt!

Long time, no see här på bloggen -- njae, det har inte varit tid för blogg, jag har jobbat med det samiska konfirmandlägret intensivt i 3 veckor och då är det annat som är i fokus såklart! Men nu är det över, nu är det bara några arbetsdagar kvar innan semester -- ser fram emot en lugn sommar, en sommar med mycket tid till familjen! Vilken förmån!
Sen är det ju också så med bloggandet -- det är ett blottande av det inre och nu under några månader har det inte varit intressant att blotta mig själv här av olika anledningar. Det delandet har jag istället gjort med dom som står mig nära. Blogga är kul, men jag har också bestämt mig att när jag når upp till 1000 inlägg, då ger jag mig och det är inte så långt kvar dit! Fram till i våras bloggade jag nästintill varje dag, nu har det blivit sparsmakat och det går bra det med. Men några tankar till kommer jag att dela med er, även om jag har blivit mer restriktiv med vad som omvärlden behöver veta och inte veta....

Dagens tanke...om balansgången....livet är en balansgång, en prövning av sig själv och var man står och väger. Det handlar också om andras balansgång kopplat till mig. När vi hittat den egna balansen, så behöver vi vara duktiga att balansera gentemot andra, en konst nog så svår!